i usa var det nog man hela tiden kämpade för. varje morgon gick man upp och tänkte fan vad jag ska göra den här dagen till en bra dag. det var så lite tid som man ville göra så bra som möjligt. men nu vaknar jag, någon kompis ringer och sen har man något att göra. allt är som vanligt igen. det är inte längre spännande i sverige längre. det var det ett tag, men nu kommer jag in i samma rutiner som innan jag åkte och det var det jag varit rädd för att jag skulle göra. jag åkte från sverige för jag ville uppleva något nytt och ja fick känna den söta smaken av något annorlunda i ett år.

idag har varit den jobbigaste dagen sen jag kom tillbaka. jag prata om det med estelle. hon sa att allt är annorlunda nu för att vi är äldre. och jag är faktiskt jävligt glad av att få börja ny skola, träffa nya människor och känna på att allt är nytt igen. komma bort från det gamla. kanske jag tänker för mycket. jag predikade om att leva i nuet men ändå kan man inte sluta tänka på det som varit och vad som kommer hända.

jag saknar usa för första gången sen jag kom hem. jag saknar min bror och min hundar och mina vänner och min pool och min säng och burritos och heltäckningsmattorna som täckte husets alla golv.

när det var nytt hade man alltid något att prata om, men när man bli ensam, fast även omringad av andra människor tänker man jävligt mycket. jag är rädd för att vara ensam. jag klarar inte av det. då tänker jag på vad som kommer hända.

äh snart börjar skolan och då träffar man nya människor och få en ny miljö. jag ska satsa väldigt mycket på plugget i gymnasiet. väldigt väldigt mycket. så mycket så jag knappt ska ha ett socialt liv. man får se hur väl jag lyckas med det. men jag ska få bra betyg och ha något att underhålla mig med.